idabankis.blogg.se

 

Jag skulle vlogga men jag orkar inte prata. Jag är så vansinnigt trött. Jag sov flera gånger under dagen igår, somnade vid 12, sov till halv elva och sedan har jag sovit större delen av dagen. Jag skulle kunna gå och sova nu igen för jag ärså trött. Jag har två olika typer av trötthet; en hjärntrötthet som gör att jag har svårt att tala och gå samt röra armarna och en trötthet som är som en vanligt trötthet som en normal människa har vid tex influensa.Jag har perioder när jag sover väldigt lote på grund av värk och så har jag perioder när jag sover nästan hela tiden.

 

2015 har varit ett riktigt jävla skitår både för mig och mina närmaste. Året började men utredning kring varför jag hade feber hela tiden och var så sjuk. Inför varje utredning blev jag förhoppad och trodde att jag skulle bli frisk. Jag minns i februari när jag och min vän Aron var till öron, näsa, hals och de sa att jag hade bihåleinflammation och att det var därför jag aldrig blev frisk. Jag skulle tömma bihålena och medan jag väntade på bedövningen satt jag och Aron i väntrummet och plannerade allt vi skulle göra nu när jag skulle bli frisk. Men när läkaren börjar skölja bihålorna ser jag att det inte kommer ut nått var! JAG HAR INTE BIHÅLEINFLAMMATION! Jag skrek och grät av frustration, läkaren bad om ursäkt och Aron förklarade för läkaren hur det känndes för mig. Sedan fortatte utredningarna. Man hittade en knöl i ett bröst och jag tänkte nu, nu får jag antibiotika och blir frisk, men det var bara en mjölkcysta.

Slutligen kollade man om jag hade rester efter ett missfall som legat kvar och gett mig infektion, men inte det heller.

I Juli sa jag till läkaren att jag själv misstänkte ME. Han svarade "va skönt att du säger det själv för jag tänkte säga det till dig och det är inte ett roligt besked att ge". Då insåg jag på riktigt att det här inte skulle försvinna, det fanns ingen snabb lösning. Hösten har för mig mest handlat om att acceptera. Acceptera att jag är sjuk och ständligt blir sämre, acceptera att mina tankar om karriär och barn inte längre är aktuella. Jag har varit inne i en egen bubbla där jag försökt acceptera. Samtidigt har jag försökt trösta mina närmaste som till synes mått ännu sämre än mig.

Jag har lärt mig mycket under 2015. En av de största förmågorna jag fått är att kunna ta emot hjälp. Från början ville jag sköta allt själv vilket har gjort mig änu sjukare. År 2016 kommer jag att ta emot mer hjälp. När jag flyttar hem igen kommer jag att begära så mycket hemtjänst som jag behöver, i höstas hade jag bara hjälp på morgonen men egentligen behöver jag hjälp mitt på dagen också.

Alla tankar om att jag inte hinner träffa vänner och göra allt jag vill göra ska jag lära mig att hantera bättre. Jag behöver vila, att försöka vara uppe och vara pigg gör mig bara sämre.

Jag hoppas också att jag kan få lite pengar av F-kassan för nu har jag varit utan pengar sedan november för att läkaren har strulat till allt.

Jag ser mycket frammemot 2016. Å så skönt det ska bli med ett nytt år.

Stor kram till alla som läser och gott nytt år!