Ett konstigt och oväntat påhopp.
Idag fick jag höra att jag var egoistisk och bara brydde mig om mig själv och ingen annan. Det var väldigt intressant. Personen som sa det fick också ångest av att se hur många människor som skriver gulliga saker till mig på FB.
Det är såhär, att om en får en allvarlig sjukdom i en ålder av 28 och således är beroende av andra människor dygnet runt för att klara sig så blir livet väldigt annorlunda. Det är inte som att jag brutit ett ben eller fått halsfluss.
Jag är sängliggande, jag vet inte hur många år jag kommer att vara det, jag vet inte heller hur många år jag får leva. Jag tycker att det är försvarbart att en är lite egoistisk en period när en just fått veta hur sjuk en verkligen är. Det är också ganska naturligt att andra människor bryr sig.
Jag har så himla många människor som följer mig och peppar mig, jag tror att de flesta vet att jag ställer upp allt jag orkar tillbaks. Dock är det ju mest i form av chattande för det är vad jag klarar av nu, men jag glömmer er aldrig.
Och för guds skull; sluta inte gulla med mig!!! 😘