försäkringskassan och jag
Nu har försäkringskassan ändrat sig. Fortfarande inga pengar men diagnosen duger. Dock var det för lång tid sedan jag var till läkaren. Ja det håller jag med om. Kan bero på att den dagen jag väl tog mig ut ur lägenheterna och ner för trapporna kom jag aldrig upp igen. Vilket jag visste alltså slutade jag gå till läkaren när benen började krångla massor och började ringa dit ist.
Men nu måste en läkare se mig, annars får jag inga pengar. Jag får inte resa till Göteborg för specialisten där för jag är för sjuk, en resa till Umeå och hit igen samma dag klarar jag inte, upp till lägenheten kommer jag inte. Alltså återstår en sak. Jag måste bli bedömd av en läkare i Sollefteå!!! Jag har bestämt mig för att stänga av mina känslor inför det. Det är bara för att få pengar. De ska bara se att jag inte ligger i sängen och blir matad av min mamma bara för att det är så mysigt. Alla tycker så himla synd om mig men ingen hjälper mig. Jag är så jävla trött på alla som tycker så jävla synd om mig men bara låter mig vara. Som om det var pest jag hade. Innerst inne vill ingen bli som jag.
Jag skriker av värk varje natt Och varje morgon är jag glad att jag överlevde natten.
Men jag vet att jag klarar det här. Jag vill bara se lite ljus nu... Få en medicin som hjälper mot värken och få pengar. Jag vet att det inte finns nått medel som botar det här genast. Men jag längtar tills det händer nått positivt.