idabankis.blogg.se

2009 gjorde jag en titthålsoperation i min fiffi För att utesluta endometrios. Jag fick veta att jag inte hade det och var nöjd och glad. Jag fick en bättre period och var hos läkaren av en annan anledning, han berättade då att de kanske visst hittade nått på operationen. Jag struntade i det för jag mådde ju bra. Men i samband med ME kickade helveter igång igen. Det blev svårare och svårare att kissa och till slut började jag blöda när jag inte skulle blöda. Idag fick jag komma till en endometrios-specialist som sa att de hittade endo-härdar 2009 och om en har härdar så har en endometrios. Eftersom att jag inte fick behandling 2009 har den festat ordentligt och byggt bo i urinblåsan. (Ja det gör så ont som det låter). Nu har jag iaf fått diagnos och ska börja med en hormonbehandling och senare sprutor. Det känns jättebra men lite tråkigt att det har tagit så många år. Jag var 12 år när jag fick första symtomerna. 

 

Endometerios är (när ens mensblod åker inåt ist för utåt och bildar) klumpar (härdar) som fastnar utanför livmodern på bukhinnan, äggstockar och lite överallt. Om en har otur sprider det sig till urinblåsa och tarm. Om en har enorm jävla otur så kan det sprida sig hela vägen upp till lungorna. 

Endometrios-härdarna tror att de också är en livmoder, den fylls med blod men vid mens kan inte blodet komma ut för härden är inkapslad. Alltså gör det skitont. Det blir inflammationer, sammanväxtningar och skit av allt helt enkelt. 

Målet är att jag inte ska ha nån mens alls, då kan inte endon aktiveras och den kan heller inte spridas. 

Jag har längtat efter klimakteriet sedan jag var 12. Jag hoppas så innerligt att det går att sätta mig i kemiskt klimakteri i typ 20 år tills det är dags. Det är iaf det som är målet. Jag är peppad och hoppfull!

FÖR hela kroppen hänger ihop och om jag inte har inflammationer i min fiffi kan inflammationen i hjärnan tära lite mindre på kroppen.