MS vs ME
Vanligt föt en emmis är att få höra "Jahaaaaa vilken tur att du inte har MS". Så skulle jag också ha tänkt för 3 år sedan. De allra allra flesta känner till MS. De allra flesta känner inte till ME.
Men inför nästa "tur att du inte har MS" ska jag ge dig lite fakta utifrån mig själv.
Jag har svårt att gå, svårt att få musklerna att lyda, svaghet i musklerna, domningar och känselbortfall, muskelryckningar och värk. Det är den enklaste delen. Den delen som liknar MS.
Andra symtomet jag har är typisk influensa; alltid ont i halsen och alltid feber, dåligt minne, dålig koncentration, svimmar ofta, svårigheter att tala när jag är trött, svårt att äta själv när jag är trött, samma gäller påklädning och tvättning, hjärntrötthet, blir kraftigt sämre vid ansträngning, ögoninflammation ofta, glutenintolerans och psoriasis som följd av ME.
Om MS skulle vara som ME, alltså att den saknade hjälpande mediciner skulle den vara obehagligare på det viset att det alltid går åt ett håll, det sämre. ME kan bli bara sämre och sämre tills en dör, men många blir iaf lite bättre efter några år med sjukdomen. De kansle aldrig kan ta en långpromenad eller delta i sociala aktiviteter, men de klara av enklare sysslor i hemmet.
Jag minns inte var jag läste det, men jag läste en beskrivning av ME som en mix av HIV och MS, det stämmer ganska bra.
Det är omöjligt att säga att den ena är värre än den andra men så många gånger som jag och mina ME-kompisar önskar att vi hade MS. Tänk att kunna åka ut i sin rullstol och delta i sociala aktiviteter. TÄNK på det här nästa gång du säger till en emmis "tur att du inte har MS".
Den här infon kommer från mig som har svår ME. Det finns många som har enklare varianter som kan jobba och klara sig hyfsat. Så bli inte vettskrämd om du får diagnosen. Alla blir inte såhär.