idabankis.blogg.se

Just nu är det en riktigt tuff tid där motgångarna dyker upp överallt. Läkaren ringde idag och sa att chefen på sollefteå-vårdcentral inte kan låta någon titta på mig och bekräfta för f-kassan att jag är sjuk så länge jag inte listar mig i Sollefteå. Jag måste byta vårdcentral helt eftersom att jag är för dålig för att resa till Umeå så min läkare kan titta på mig och se att jag inte fejkar. 

Han meddelar också att han ge upp alla försök att kontakta gottfries för det går inte att få tag i dem. De säger samma om honom. Jag sa att det finns ingen annan i Sverige som kan hjälpa mig, sköndahl har remissstopp. Det är inte ett allternativ att ge upp nu. 

Jag sa till läkaren att det är så stört att jag varje natt blir förvånad över att jag gråter av värk och inte kan sova. Jag borde ha vant mig. Han höll med lite nervöst. Men han kan verkligen inte göra mer för mig. Jag hoppas att Sollefteå vårdcentral kan. Även om varken jag eller min läkare tror det. Jag är inte rädd för droger längre. Jag gör vad som helst för att få en lugn natt. 

 

Jag har också lärt mig att jag inte ska läsa om folk som dött i ME och hur den processen gick till, det har ungefär samma effekt på positivt tänkande som att dunka huvudet i betongvägg. 

Om några månader har jag säkert både pengar och värkmedicin. Jag längtar till då.