Ofrivilligt barnlösa kvinnor, mina nya hjältar.
År 2015 lärde jag mig mycket om mig själv och min omvärd. Det mesta handlade om min sjukdom, en kan säga att det är lite via den som jag kom i kontakt med de människor jag tänker berätta om nu. Nämligen kvinnor som av olika anledningar är ofrivilligt barnlösa. Det var en helt ny värld för mig, och min största rädsla och jag har nu förstått varför.
Barnlös kvinna är troligtvis bland de sämsta en kan vara i detta samhälle,det är världelöst nog att vara kvinna, men om du dessutom inte kan använda dina kvinnodelar till att producera fler människor till denna värld så är du inte värd nått. Jag har hört många olika historier från många olika kvinnor och något som ofta kommer upp är att kvinnor som är barnlösa känner sig om att de var smittade med pest. Ingen vill komma för nära, ingen vill veta, ingen vill bli smittad. Så mycket sorg och styrka som finns hos dessa kvinnor har jag aldrig stött på i grupp förut. Med det mear jag att det här är ett öde som är fruktansvärt för alla som drömtom att få barn. Och vad gör andra kvinnor för att stötta? Jo de klämmer fram kommentarer som "det där förstår en inte förens en fått barn" "Du är inte lika bra lärare om du inte har barn själv" "Du måste ha fött barn för att förstå det där" "Barn är inte så viktigt" (fast de surrar om sina barn hela tiden). Och så dessa ultraljudsbilder! Alla ser likadana ut och ingen bryr sig förutom den som inga barn kan få som blir helt knäckt.
När en inser att det inte kommer bli några barn är det inte bara barnet vi sörjer, för vi vet att nu är vi en av dem, en pästsmittad, en sämre kvinna. Och det här går jag inte med på. Jag tänker vara stålt över mig själv oavsett. Som många andra barnlösa kvinnor har jag endometrios, min gynekolog har sagt till mig flera gånger att han aldrig träffat en kvinna som haft sådan smärta som jag haft. Och han har förlöst många barn. Det som händer er en eller några gånger i livet händer mig och många andra kvinnor varje månad eller i värsta fall varje dag från en ålder av tolv så nog faan är jag kvinna.
Vi måste ta bort skammpålen och acceptera att vi har olika uppgifter i livet. En del föder barn, andra utbildar barn och en del är redo att ta över världen.
Va snälla mot varandra.