Fröken friman osv
Häromdagen såg jag filmen om Temple Grandin. Temple använder koklämman för att bli lugn. Det verkar smart, aspiesar gillar ju att bli ihopklämda av saker, jag har ju mitt täcke som jag gillar. Men inget ger mig så mycket lugn som Buffy. Igår var ledsen och orolig när jag skulle sova, dessutom hade jag extrem värk. Då satte jag på Buffy så jag kunde höra deras röster medan jag låg och blundade; efter fem min var jag lugn och glad.
Va svårt det måste bara att vara neurotypisk (inte ha Asperger) och få en allvarlig sjukdom, vad gör man då om man är orolig och ledsen? Så många gånger som mitt specialintresse gjort mig lugn.
Jag är väldigt rebellisk för jag äg inte säker på att jag tycker ett fröken frimans krig är så extremt enastående som de flesta verkar tycka. Det är som att man byggt om en fruktsnsvärd kamp till en mysig familje-komedi. Jag säger inte att den är dålig, för det tycker jag inte, men det finns mycket som är bättre.