idabankis.blogg.se

Att vara aspie och vara allvarligt sjuk kan vara lite komplicerat. Något som alltid varit väldigt viktigt för mig har alltid varit dygnsrytm. Det är omöjligt för mig nu. Det är omöjligt att följa rutiner alls. Vissa dygn sover jag fem timmar och andra 15. Hur mycket jag sover har heller inget med mitt mående att göra, jag är inte mer utvilad för att jag sovit mycket. Det går därför aldrig att planera hur jag ska må. Det känns ju bättre att veta att jag sovit mycket jämfört med att jag legat vaken hela natten med värk, men jag mår fysiskt lika risigt dagen efter. 

Jag har den senaste tiden märkt en tydlig koppling mellan svår värk och nedstämdhet. Jag kan tappa lusten att leva av all värk vissa dagar. Det ä bara nått jag känner just då, jag vill leva, men det är som att värken kan förstöra förmågan att tänka klart. Jag försöker hålla ut, jag vet att jag kommer få hjälp av en smärtläkare. Jag vet bara inte hur lång tid det tar. 

Usch vilket deppigt inlägg men syftet med denna blogg är ju delvis att visa den osminkade sanningen.