idabankis.blogg.se

Jag hade sagt till min "kusin" att jag ville att han ch hans familj skulle komma hit för jag blir så glad av dem. Han ringde till mamma idag och frågade om de kunde komma nu. (De bor i stockholm). Mamma är realistisk, det är inte jag. Hon sa att jag inte kommer orka med MR nästa vecka om jag får besök nu, dessutom behöver jag kraft kvar till min födelsedag. Det tråiga var att det var liksom nu de kunde komma, inte sedan. Jag vet att mamma har rätt, jag vet att jag inte kommer klara besök nu. Jag vet hur jag mår av besök. Det är som en jävla förbannelse att vara sjuk och helt isolerad från allt som är roligt.

För det är så med ME att om man som jag egentligen bara orkar ligga i sängen blir man väldigt mycket sjukare om man försöker göra nått annat, som att träffa vänner tillexempel. Jag blev varnad av läkaren i Göteborg att om jag pressar mig att göra något som jag egentligen inte orkar kan jag bli kroniskt försämrad. Det är en stor anledning till att det här är en av de värsta sjukdomar som finns. Än så länge kan jag tala lite med min mamma varje dag och det är jag så extremt tacksam för. Målet nu är att göra allt jag kan för att inte bli sämre.

Jag är så utsvulten på vänner och roligt att jag tackar ja till allt, sedan när jag kommit till sans inser jag att jag måste tacka nej till allt för att orka.