idabankis.blogg.se

Det var bra att VK inte hann intervjua mig förra veckan för jag måste fundera lite i allmänhet på vilken bild jag vill ge. 

Förut var jag så sur på att det bara stod om folk som var trötta och kände sig förkylda och sedan gick livet vidare. Jag ville liksom att nån skulle berätta om lidandet och hur kroppen skadas. 

Det är bra att läkarna fattar att vi emmisar kanske inte lever så länge som vi skulle ha gjort utan sjukdomen. Det är bra att känna till att många av oss dör på grund av hjärtfel eller cancer som är hyfsat vanliga följdsjukdomar. Men vill vi sjuka läsa om det egentligen? Det hjälper mig inte på nått vis. Jag planerat för en frisk framtid. Jag vet om att den kanske aldrig kommer, men vad gör det om jag varit glad i onödan? Det får jag ju ändå inte veta förens jag är död och då lär jag ju vara rätt nöjd med livet i alla fall. 

Jag vill kunna förmedla sjukdomens allvar men också hopp, det ska jag öva på.